Just nu skypar jag med BalliBusunge direkt från poolen. Hon är i south carolina på semester i helgen och har det skit bra. Hon badar och solar, medans jag sitter hemma i svala sverige. Men om hon har det bra så är jag glad och nöjd. 
Jag har faktiskt vant mej lite vid att dom e borta nu. Asså det är såklart skitskit jobbigt och fruktansvärt ofta, men det fins liksom ingenting jag kan göra åt det. Så min hjärna har lite stält in sej på att gilla läget tror jag. Jag är sån som pärson, har rätt lätt att anpasa mej till sitvationen. Å det vore sjönt om det kunde va ungefär såhär nu tills de kommer hem. Asså missupfatta mej inte, jag saknar dom så de gör ont. Men det är faktiskt så att dom är borta nu, och de är så onödigt att hetsa över att dom inte är hemma och att jag är så ensam. Klart jag käner mej ensam och så, de är ju mina bästisar, men de kommer hem snarare än jag anar det. Och jag får försöka göra de bästa av sitvationen. Så de så!