Okej hörni, nu ska jag snacka alvar här...
Jag talade just med en mycket vis och klok kompis på facebook. Vi pratade om det här med att man inte vill bli betraktad som en fjårtis. MEN FÖR I HELVETE, gränserna för vad som är en fjårtis nu har ju töjts med 1000tals meter. Det är så jädra synd att man ständingt måste tänka på vad man gör och hur man gör saker, för att inte folk ska tycka man är jätte töntig och omogen. Grejen är, att man kan säja att man inte bryr sej om vad folk tycker, men säjer man det så blir man även då betraktad som en fjårre.
Och man skaaa inte bry sej, men tro mej, man gör det! För det är så som mäniskor fungerar. Det skulle inte gå om en pärson bara skret i allting, hur folk såg på den. För man är för feg för det. Alla vill vara omtyckta, alla vill vara populära på ett eller anat sätt. Och då är det väl klart som fan att man försöker vara alla till lags och vara en sjön pärson. Men det som gör mej förbanad är att alla har så fruktansvärt höga krav nu för tiden. Det är en balansgång. Festar man hårt är man omogen, festar man 0 är man tråkig. Är man glad och asflabbar högt är man iriterande och tar för mycket plats, ler och skratar man inte är man en bitch. Det är rätt svårt. För det gör ju att många inte vågar eller vill vara sej själva eftersom det inte är axepterat. Jag hatar det! Men what to do liksom? Det är bara på att stå upp för sej själv och hopas att andra gör det oxå, så att det blir bätre med tiden. Yiiiiihaa!