Idag var det 2 väckor sen jag opererades. Det innebär att jag är halvägs genom själva invalid-prosessen... Huuur sjönt som hälst. Tiden går så fort att jag nästan får svindel, helvete!


Iallafal så har jag 0 koll på mit skolarbete just nu. Eftersom jag va borta i typ 1,5 väcka från skolan så misade jag ju en del. Men då va jag ju typ hög av smärta och smärtlindring så då hade jag ingen årk att ta tag i det. Å nu är det låv och det känns som att det är på tiden att jag burjar. Men faktiskt så pallar jag inte, och jag har iingen aning om när jag ska göra mina prov och jag har inga böcker hemma osv osv.. Så nu tycker jag såhär, det får bli som det blir. Jag tar tag i det när jag kommer tillbaka till skolan. Vad är det värsta som kan hända? Att jag blir fäätt stressad, men det blir man ändå lite då å då så det är inget nytt som man dör av så att säja.

Näpp, men en sak som jag därimot måste göra är att skriva ett tal. Har natinellt svenska prov då man ska typ håla ett tal om någon slaks relation. Då funderar jag lite på vad jag ska ha. Tror jag ska ha om dansen och hur den påvärkar mej som mäniska och varför det är så viktigt för mej osv.