Idag är de exakt en väcka sedan jag opererade mej. Shiiit va tiden går. Jag fruktade den 28mars ända sen dagen jag fick reda på att de va då jag skulle opereras, å nu är de helt övet.
Gud just nu ångrar jag nästan att jag opererade mej. Det är så fruktansvärt jobbigt. För det fursta gör det ont typ hela tiden! Jag kan knappt äns gå på toa, jag måste såva på rygg i en månad, jag är typ yr hela tiden för jag bara ligger i sängen. Sen måste jag gå med kryckor i 4 väckor, å har skit svårt att tex gå up för trappor eftersom jag har en shena som håler benet rakt (inte nog med de så är jag rädd för hissar så de är inget alternativ!). Å så blir jag tjock för de ända jag kan syselsätta mej med när jag liger här är att käka, å desutom kan jag inte röra på mej de minsta! När jag ska ducha blir det ett dags-proshekt eftersom jag måste klä på mej en stor jäkla plastpåse med tejt å grejer å sen flyta in en stol i duchen som jag kan sita på. Å som grädde på mosset så kan jag ju inte ha några kläder alls typ, förutom strumpbyxor, eftersom jag inte får ta av mej shenan. Woho, den posetiva enerchin flöööödar!
Men självklart är det ju för en god sak i längden. Anars skulle jag aaaldrig ha gjort de som ni förstår!

Jag är hämskt lässen för ett sånt gnälligt inlägg men så kan de vara ibland. Ni som kan, får jätte järna för min skull typ njuta av livet å hoppa å skuta å springa å leva! Önskar jätte mycket att jag kunde göra de nu. Haha!