Jag tänkte bara säja att kärlek är så himla fint. Jag trivs så bra med tanken på kärlek. Jag har aldrig känt det på riktigt någongång, men jag vet att det liger å bubblar 100000 liter kärlek i mitt järta som väntar på att jag ska låta den komma ut och hoppa på en bra kille. Men det händer inte förns jag tillåter de, å det tillåter jag inte förns jag har hittat en väääääldigt väldigt bra kille, å sånna är rätt sälsynta skulle jag vilja säja. Jag har också otroligt svårt att bli förälskad i någon. Alltså, man skulle kuna säja att jag är kräsen. Men det har ofta inte med utseende eller så att göra. Självklart så ska han ju va snygg, men jag måste käna en spesiell conection. Det är någonting jag faktiskt kommit på på senare dar.
En kille kan vara hur snygg som hälst, men det måste typ vara något i ögonen eller utrycket som jag gillar. Kan inte riktigt förklara för jag förstår det inte äns själv. Men det måste iaf vara en aldeless aldeless spesiel känsla, som väldigt sällan uppkommer, för att jag ska vilja hålla på med en kille. Klurigt det där...