Okej så här är det... anledningen till att jag läger ner bloggen, eller tar en paus iaf, är att jag tycker inte de är kul längre. Jag startade en blogg för att jag typ tjände att dysleksin inte kunde hindra mej för nåågonting. Jag ville typ visa att jag inte bryde mej. För nu är det så att jag har dysleksi, och det fins ungefär ingenting jag kan göta åt det, jag kan inte jälpa det på något sätt. Jag har inte valt det!

Hur som hälst, jag skrev å skrev ett tag här på bloggen, men de rängnade in små komentarer om hur jävla dåligt jag stavade och hur jobigt det va att läsa och att jag borde ta en svenska kuch.
Jag kan inte sita här å säja att jag inte bryr mej om vad folk komenterar, för de är klart jag lysnar på folks åsikter. Det är klart jag blir uprörd eftersom jag tycker det är jävligt elakt att klaga på någonting som en mäniska inte kan jälpa, både dysleksi, lika som någons utsende eller någon mäniska med typ glasögon.

Jag startade som sakt min blogg för mej själv, mina vänner och min familj typ. Jag ville inte ha så jävla många läsare, jag ville inte bli "känd", just för att jag tycker de är pinsamt typ. Just för att folk siter å skratar åt hur jag stavar å att jag läser hur långsamt å dåligt som hälst. Folk siter å skratar och folk klagar! är de konstigt att jag tycker de är en aning jobigt? nej de är det inte...

men ändå fortsate jag skriva ett tag. Jag sa ifrån ett par gånger. men ändå förstog inte folk och fortsate att klaga å de blev ändast jobigt. Men då ville jag inte va en sån liten tjej som ba "omg, jag tar iingen skit! skriv vad ni vill till mej för jag bryr mej inte om en ändaste mäniska i hela värden! jag är bäst å jag är den ända! fuck u all", för så fungerar inte jag! jag bryr mej viste om vad folk säjer till mej, klart jag gör! det är så jag är upfostrad, och kan man inte lysna på de dåliga så är de svårt att lysna på det bra... men jag tycker bara det va en onödig grej att jag skulle fortsäta blogga ifal folk bara klagade på hur jag stavade. Jag tycker de va inödigt att de skulle ta energi från mej att skriva masaaa inläg om dagen till er om de ända jag kunde få tbk va klagomål på något som jag inte kan kontrolera. Jag tycker inte de blev så jävla roligt tillslut att skriva, eftersom "ni" va så jävla otaksama...

så jag tänker att om ingen vill ha mej här, så ska jag inte håla mej kvar häler.. om ingen vill att jag ska blogga, så ska jag inte fortsäta skriva, lågisk ellerhur?

det skulle va en kul grej. Men så blev de inte som jag tänk pga några knäpisar. Jag tar ingen skit men jag blir uprörd av sånt här... däremot blir upskatar jag er som tycker om mej å ser jenom min stavning så att säja. Tack för de. Jag låvar å höra av mej :)

Tack<3