inan jag går å lägger mej måste jag beräta en rätt kul grej om mej själv. jag pratar i sömnen. och de förekommer även att jag går i sömnen... för några år sen såv jag över hos farmor och farfar i göteborg, på deras övervåning. Jag vaknar up i farmors syrum sitandes vid symaskinen. det va sjukt!

inatt, eller imorse, eller snarare i förmidagas (eftersom jag såv förjävligt länge, typ till halv 2) pratade jag i sömnen. mamma kom in å sa typ "ska du vakna nu?:)" jag svarade "men alltså, jag maaaaatar mina kattungar..." å mamma svarade typ "eehm.. ja.. nä men då går jag väl ut å kratar lite då.."
dock har jag inget minne av att detta hänt, utan mamma berätade nu när vi åt middag. Haha men jag kan inte sluta skrata när jag tängker på de. matar mina katungar, vilka jävla kattungar? jag tycker inte äns om katter? hahaha! jag är sjuk i huvet :D


här ser ni hur fantastiskt bra jag är med kater! detta va i höstas. på bilden; jag, bernie och hennes lilebror, occch vår katt Sune som vi hitade i kungshamn och tog med hem... jag hade lite svårt för kater redan då, men han lurade oss. han såg på oss med sina söta ögon å jag smälte... han bode med mej, balli å bernie i 5 dagar nere i kälaren där vi såv. Jag trode att de va en katunge å så tängkte jag att han nog ville ha lite mjölk, så jag gav han lättmjölk. tydligen är kater älärgiska mot de. det slutade inte bra... han bajsade på sej under ett bord kl 3 på natten. eller jag vet inte om vi kan kalla dej bajs, de va typ bajs-vaten... det va de äkligaste jag varit med om. vi slängde ut han jenom fönstret (OBS! det va i kälaren!! altså typ 1 meter till marken!!). sen såg vi inte Sune någå mer. (han dog inte, vi är inga jurplågare!!!) usch, katter är nog inte min grej...

Godnatt folket!