hej hörni!
Jag vet att jag har en väldigt flum-blogg och att jag ofta är osäriös i bloggen och lite galen å sådär.. men nu ska jag prata lite säriöst hade jag tängkt mej!

Det är nämligen så att idag, för exakt 6 år sen, hände en väldigt läskig grej i min famillj. Min lilasyster fick stroke. För er som inte vet vad det är, så är det en blodprop i järnan, som en slaks järnblödning fast en prop liksom... hur som hälst så blev hon förlamad i högra halvan av kroppen , när hon badade i havet. Jag va den ända som märkte de, så jag drog up henne och så fick jag jälp sen på land. Sen kom ambulanshelikopter osv.. sen spänderades 3 månader på sjukhus. jag har aldrig varit så rädd i hela mit lila liv... varje dag måde jag illa och va bara så jäävla rädd! ni förstår nog varför...

nu mår hon bra iallafal och kan gå å springa å allt de där som dmo flästa kan!
Men den grejen fick mej att bli som jag är. Jag får ofta panik när mina föräldrar inte svarar på mobilerna och tängker att det värsta har hänt vilket är förjävligt jobigt.. även fast jag förstår att dom typ siter i möte eller är på toa eller nåt så kan jag nte hindra järnan från att tängka så, eftersom jag veeeet att de kan hända!
Många mäniskor tycker att jag är väldigt jup, och pratar och tänker ofta liksom väldigt deep om ni förstår vad jag menar. Desutom tycker folk att jag är sjukligt envis, vilken nog är sant. Men det beror på att jag för det fursta värkligen tycker det är jobigt när folk klagar på små grejer , som komplex över sin krop eller något sånt. för vafan, ingen bryr sej om de.. va glad ist! och för det andra så är jag rädd att misa något som jag vill vara med om! förstår ni?
Sen är det så att jag säjer till om jag tycker något är fel. Asså om någon behandlar mej orätvist eller något sånt. för jag blir så jävla iriterad på sånt eftersom jag vill leva mit liv till 1000000 , och om någon hindrar mej att göra det så blir det så jävla dåligt!

Med det här vill jag förklara varför jag kan va på sätt som ingen förstår sej på eller iriterar sej på. det fins anledningar...

Och sen till det viktigaste, jag älskar min familj något så otroligt mycket! och den här dagen är rät viktig för mej och min familj! Jag är så glad att jag har min familj och mina väner och att jag klarade den lilla "krisen" i mit liv!


Tack för alting lila söta syster!